Hämnden är ljuv...

Jag och sambon var och åt lunch med morsan i malmö idag, riktigt trevligt.
På vägen hem så blev vi ikappkörda av en telenor-bil som körde ovanligt livsfarligt, till och med med E22ans mått mätt. I normala fall ser man åtminstonde grillen på bilen bakom i backspegeln, även när de ligger nära, men nu syntes bara en motorhuv med en stor jävla telenor-logga på. Låg och försökte klämma sig förbi på 2-1 väg där det var enfiligt m.m. Till sist låg jag i 50 på 100-vägen eftersom han låg så nära, men poletten trillade tydligen inte ner. Efter ett tag var det en lucka och han kunde blåsa förbi och lägga sig i bagageutrymmet på nästa framförvarande bil. (Nån stackars övningskörare dessutom). Den körde han om samtidigt som han fick möte som förmodligen fick bromsa rätt bra.
I vilket fall så har jag en polare som jobbar "lite högre upp" hos telenor, så det blev ett litet telefonsamtal ganska omgående. En viss försäljare kommer inte att få det så kul på jobbet imorgon. Hämnden är ljuv, och jag kände mig riktigt glad hela vägen hem, trots puckot.
Farsan har rätt: skadeglädjen är den enda sanna glädjen! :-D